Det ska inte hänga på storleken på sin plånbok om man ska kunna gå till tandläkaren. Det tycker inte jag. Åtminstone så länge det handlar om basal tandläkarvård. Det är klart att alla inte kan få nya fina tandimplantat om man kanske inte har skött om sina tänder. I så fall ska de inte få medel som kommer från den gemensamma skatterna. Det får faktiskt finnas en gräns för hur mycket skatterna ska gå till gemensam tandvård. Trots det tycker jag att det inte ska synas i munnen vilken inkomstklass du kommer från, som Gudrun Schyman en gång sa. I ett välfärdssamhälle ska alla kunna vara någorlunda hela och rena. Allt annat är förkastligt. Allt annat är inte värdigt vårt svenska samhälle. Vi måste kunna ta hand om varandra och se till hela samhällets bästa.
Jag ser mycket hellre att alla blir hjälpta än att vi ska sänka skatterna ännu mer. Ett samhälle som ser alltför höga inkomstskillnader mår absolut inte bra. För den som tycker att det är dyrt att gå till tandläkare ska det finns medel så att hen kan få en någorlunda bra munhälsa. Jag vill inte se 30-åringar som går med tom tandrad. Hu. Och om det händer – då har vi sjunkit alldeles för lågt. Då vill jag inte vara med. Jag vet att många gnäller över att vi har så höga skatter i Sverige, men vet ni vad? Hellre höga skatter än stora inkomstskillnader som i USA, eller Indien. Jag vill helt enkelt inte se fler som bor på gatan. Det får räcka nu. Vad tycker du?